I veckan var jag och klippte mig hos Annica min vän, Frisören & Kreatören, i Robertsfors. Jag lovar, ingen kommer märka någon skillnad men jag KÄNNER skillnad. Mitt långa slitna hår från vintern och årets senaste amning har verkligen tärt. Inpackning, hårmassage och klippa topparna. Så skönt!

Det var Anca som frågade om jag ville skriva några rader på hennes poesi-pelare som befinner sig i lokalens mitt. Du kan se en text om du sitter i soffan och väntar, en annan om du har bra syn från frisörstolen och en tredje om du zoomar ut när du ska betala. Tanken är att jag ska skriva nya texter för varje månad. En morot för mig att leka mer med orden som jag saknat så mycket på senaste tid. För jag vet att dom finns.

1.

Fåtöljen

Blekt tyg och kroppen sjunker allt djupare

benen darrar av livsansträngning

handen vidrör den sönderslitna huden

skymningens alla nyanser

Vi kommer överens om de kvarlämnade

tyget skapar sina egna mönster

Stunden har infunnit sig

vilar efter ett långt intensivt samtal

 

2.

Stearin som fastnat mellan mig och tanken, skymtas i cigarettdimman jag icke äger.

 

3.

Spår som knappt existerar

skitig snö där hundar kissar, dit ingen längre når

ogräs eller blåbär

kalla det vad du vill mamma