Jag hörde av mig till Thea Holmqvist i Bureå. Västerdrottningen med sina fantastiska foton på norrsken. Och mer därtill. Vi blev bekanta under rotslöjdskursen jag och min moster höll i förra sommaren. Men jag hade följt hennes flöde redan innan. Beundrat det vackra ljus hon fångat in i kameran, allt hämtat från Västerbotten. Jag undrade om hon ville fota mig så jag kunde uppdatera min hemsida. Nystart. Få proffshjälp.

Jag åkte till Bureå på utflykt. Hoppade i bilen med stövlar och ett gäng kläder. Jag tycker det är underbart att Thea så väl känner till sina trakter. Liksom sin kamera. Jag må se allvarlig ut framför kameran men Theas blotta närvaro lockade mig till skratt mest hela tiden. Alternativt hade jag björnfrossa. Det är något med denna härliga människa. Så poetisk i sin blick men i sin person så avväpnande avspänd. Tack Thea!

Det är svårt med självporträtt. Ska jag le eller vara allvarlig? Vad representerar mig mest vet varken du eller jag, kanske Gud. Nämen allvarligt, ska jag klä upp mig och le för att jag helst vill se ut så eller ska jag stå i långkalsonger med rufsig fläta så som jag gjort den mesta delen av tiden sedan Henning kom. Ska jag dölja min spricka i mungipan eller vara helt ärlig och blottlägga. Jag tillät stunden ta över hand. Lusten till vad vi där och då kände för. Så vilken miljö ville jag bli fotad i?Är jag mest äng, skog, hav, vass eller rönn just nu? Självklart ville jag testa på alla. Känna in. Låta dagsform och ljus bestämma.

Kolla in Theas hemsida http://vasterdrottningen.se/

Ängsmark

Skog

Hav

Vass

Rönn