Nu har andra delen av min kurs börjat som handlar om att bevara livet som berättelse. Väldigt lägligt eftersom det är nu jag på riktigt har kommit igång med att intervjua mina kunder. Så som jag tidigare har börjat men nu med bra utrustning och motivation att utöver fotvården sätta mig ner en extra halvtimme för att bara lyssna. Jag tänker mig att fötterna har hjälpt både mig och kunden till att närma oss det kravlösa samtalet. Just nu läser jag om skillnaden på livshistoria, livslopp, levnadshistoria. När är det en självupplevd tillbakablick som bäst skrivs ner i en självbiografi? Och när finns det ett större värde i att formulera sitt liv muntligt i intervjusamspel där ordspråk, tystnader, talesätt och anekdoter kommer fram på ett annat sätt?

I fredags intervjuade jag Ulla Holmqvist som är en trogen kund till mig. Vi gjorde ett test där jag fick träna mig på hur samtalet kan se ut. Jag vill att stunden ska inrymma intention och samarbete, inga frågor ska vara påtvingade utan får hänga kvar i luften. Precis som många samtalsämnen gör med en god vän. Ofta vet man inte svaren utan orden lämnas fria att landa vars de vill. Med ljudinspelaren igång är jag redo att kavla upp ärmarna ordentligt! På fredag blir det Jörgen Jörgensson tur. Det är inte första gången jag intervjuar honom men nu med mer förberedelser i bagaget om hur en intervju kan se ut.