Det är intressant för mig som nyinflyttad sikabo att jobba i Ånäset, Bygdeå och Robertsfors. Jag har under tre år jobbat med fotvården på tre olika ställen där alla från byarna kommer till Nysätragården, Hammarhöjd och Edfastgården för att vårda sina fötter. Även om min pappa är uppvuxen i en av dom, Ultervattnet, så hade jag långt ifrån koll på hur stor skillnad det kan vara på människor och levnadsstandard som lever så pass nära varandra. I och med att jag träffar en helt annan generation i mitt yrke så har jag fått förmånen att ta del av många olika historier och vinklar på deras tillvaro. Hur Västerbottens inland har utvecklats och avvecklats, i omgångar. Och nu står vi här. Skoaffär`n som drivits av ”sko – Allan” i Ånäset i 40 år har precis lagt ned. En av de få affärer som funnits kvar och varit så etablerad. Förra måndagen var min sista dag på Nysätragården och byborna formligen vräkte ur sig hur de förfasades över Ånäsets alltmer tomma gator. Vad händer nu när Skoaffär`n inte längre finns? De äldsta kunderna beskriver hur de en gång i tiden hade både bageri, café, skomakare, pappershandel, klädaffär, urmakare osv. För att det gick runt på den tiden. Folk levde och verkade på plats. Idag måste många pendla till Umeå eller Skellefteå för att överleva. Den lilla tid som finns kvar efter att ha behövt pendla två timmar behövs för återhämtning till nästa dag.

När jag hör alla dessa historier och träffar de allra äldsta. De som själva verkat i byarna och drivit ett samhälle framåt blir den nuvarande situationen väldigt sorglig. Att inte ens kunna ta ut sina egna pengar upplevs för många 80-90 åringar som en ren katastrof. Som att tappa makten över sitt eget liv. Jag känner medlidande inför detta. Jag förstår dem. Jag vill vara nytänkande och hänga med i utvecklingen men det börjar bli alltför många delar i samhället där min magkänsla säger stopp. Nu får det räcka. Ta de lugnt. Känn efter först. Det var en lärare som sa till mig en gång ”du behöver avveckla något för att utveckla något annat”. Jag tror mycket på det. Jag tror att vi alla som bor på landsbygden vill utveckla våra lokala sinnen. Vidöppna oss inför andra möjligheter. För att ha kraft och mod till detta behövs vi hjälpas åt. Ha en gemensam drivkraft. Så låt oss gå ihop, vad vill vi åstadkomma? Vad behöver vi för att må bra? Sluta upp med att konkurrera mellan byarna, kavla istället upp ärmarna och verkställ!

Nysätra järnaffär, snälla, fortsätt blomstra! Fortsätt slå ut dina spröda gröna blad och sammansätt en svulstig och färgglad blomsterbukett i våra nävar.