Jag går ner till hagen för att släppa in getterna. Där mellan granarna skymtas havet. Jag går några meter till för att mötas av en rosa måne. Jag står stilla och tittar intensivt på den runda uppenbarelsen som sprider sitt varma sken över Naturbetet. Onda cirklar. Rundgång. Ekorrhjulet. Kärt barn har många namn och som med allting annat för det onda alltid med sig något gott. Från att ha varit inne i mitt svårmod tänker jag plötsligt enkelt Härlig är jorden. Jag blir överväldigad där jag står i tystnaden. Det känns plötsligt så overkligt  att förstå att jag kan gå ner hit varje kväll om jag vill. Bli berusad av havets oändlighet och månskenets glans. Känslan av att äga mitt eget liv är storslaget. Fylls av tacksamhet att få ha mitt hem så nära mina egna drömmars brus.