Att bli sikabo

img_3518-kopia

Miljö, tillflykt, omgivning, fredszon, trygghet, sammanhang – vad betyder platsen där vi befinner oss? Hur tusan gick det till att jag blev sikabo? Nu när jag bor och lever här i Sikeå i mitt eget hus känns det så naturligt men hur blev det så? Jag träffade en bekant på stan som tipsade mig om att höra av mig till Anna och Peter vilket jag gjorde utan en aning. Jag var less att pendla varje dag mellan Robertsfors – Umeå. Samtidigt livrädd att vara inneboende efter att nyligen varit inhyrd hos en psykopat men jag kände mig trängd i min källarlägenhet i Umeå. När jag väl börjat jobba på landsbygden kändes det som att jag lika gärna kunde testa bo här. Min pappa är trots allt från trakten. Jag blev hembjuden till familjen Sundström Lindmark. Anna, Peter, Alvina och Herman välkomnande mig med öppna armar. Jag kände mig direkt avslappnad i deras sällskap. Så började det rulla på för ungefär två år sedan. Vi bytte av varandra, jag var i gula huset på vardagarna och dom på helgen. Jag cyklade till och hem från jobbet i mörkret utan att känna en kotte. Ändå kände jag mig hemmastadd. Sommaren kom och byn levde upp med camping, Andra varvet (loppis), musikcafé och alla stugägare. Jag blev såld. Sikeå känns så levande och full av potential till att skapa liv. Som om jag kan förnimma hamnen när den var full av sjömän som kom med varor från höger och vänster. Jag kan se bageriet, mathandeln, pappershandeln, cafeér, dansbanan, urmakaren, biograferna vara verksamma. Idag finns ingen affär öppen men själva byn bär med sig ett öppet sinne. Folk kommer och går. Ingen utgår.

img_6532-kopia-2

img_6593-kopia

Jag fylls av tacksamhet när jag tänker på den frihet familjen gett genom att öppna deras hem för mig. Jag fylls av förundran över hur saker och ting kan bli när jag vågar följa min intention. En bra känsla inför Sikeå och familjen. Bara testa och lev! Det har varit stärkande att upptäcka att jag kan hantera att bo som inneboende om det är med människor jag trivs med. Att jag dessutom skulle bli god vän med familjen är en stor bonus. Även att jag och Anna kunnat dela mycket inom vårt skapande med tanke på att vi båda höll på med våra projekt kring våra farföräldrar. Anna var i full gång med att få till ett sju års långt projekt att debutera med sin bok ”I skuggan av ett geni” om hennes farfar Alvar Lindmark. Vi kände inte alls varandra och plötsligt kunde vi ha långa samtal om behovet av att berätta vår historia. Om hur Annas farfar och min farmor väckt skapandet till liv. Jag kan inte låta bli att fundera över vad som är slumpen eller ödet i detta. Jag fick en tillflykt att skapa i lugn och ro. Det är jag så tacksam för. Det blev min ingång till att bo här i Sikeå på heltid. Nästa söndag blir det café på Träffpunkten där jag och Anna kommer fortsätta vårt samtal om våra farföräldrar. Hur har de påverkat oss? Vad är det i dom som driver oss framåt som författare och konstnär?

so%cc%88ndagscafe

skuggan-kopia

Tips! Läs Annas bok, den bär på så många dimensioner. Jag blev som besatt. Speciellt eftersom jag låg uppe på deras vind och läste bland Alvars gamla saker som beskrivs i boken. Det kändes som att jag var där, mellan bokens rader.

Här har Anna skrivit om oss på sin hemsida: http://www.annasundstromlindmark.se/avtryck-forebilder-och-farforaldrar/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s