Barndomsvän på hästryggen

På kanske årets kallaste dag möttes jag och min barndomsvän Jenny upp för att låna två hästar, Wille & Nimbus för att bege oss ut på en riktig vintertur i skogen. Sådär som vi gjort så många gånger förr i tiden. När vi var små och hade hela dagar i stallet där vi obekymrat kunde härja fritt med våra sköthästar. Ovetande om tiden. Det var en riktig fristad att växa upp i men det tänkte jag inte på då. Vi fick tidigt lära oss ta ansvar över dessa stora mäktiga djur. Vi fick också tidigt känna oss starka och självständiga som kunde få dem att lyssna på oss. Oftast i alla fall. Nu som så många gånger förr bylsar vi på oss och sätter oss raskt upp på hästryggarna. Fast det är över 20 minus blir vi snabbt varma av deras kroppsvärme. Jag virar ett extravarv med halsduken kring hjälmen, för att skydda ansiktet och förhindra att ögonen klibbar ihop sig av snöfrosten. Det är vansinnigt fult när mitt huvud blir enormt men det gör ingenting. Här i skogen är det bara granarna som kan skratta åt mig. Snön ligger orörd och skymningen börjar falla. Här och där syns fotspår efter en hare eller ett rådjur. Hästarna frustar belåtet och skrittar ivrigt framåt.

Vi pratar om allt vi inte hunnit prata om det senaste halvåret. Livets alla skiftningar. Det är mycket som hänt sen i somras då vi senast sågs. Jag är van att Jenny vet det mesta om mig eftersom hon känt mig sedan jag var två år gammal. Vi har delat så mycket. Att varit vänner så länge är nästan som att ha en extrasyster. En person som känner en från grunden. Även om våra liv tagit olika riktningar och att glappen mellan då vi hörs är allt större så finns du ändå där. Påminner mig om min egen resa. Jag får syn på mig själv på det där viset som jag annars bara kan få genom min familj. Att sitta där på hästryggen och låta samtalet fortgå ikapp med skymningen är vilsamt. Hur länge har vi ridit? Borde vi vända om? Innan vi är framme har tår och fingrar blivit rejält kalla men det är som att det inte gör något. Vi fick en fin pratstund i skogen under den snart stjärnbeströdda himlen.

Grattis Jenny på din 29 års dag! Hoppas vi följer varandra livet ut. Tack för vår vänskap!

jag-och-jenny

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s