Okej nu berättar jag helt offentligt eftersom min kropp ändå numera berättar sig själv. Jag är gravid. Jag kan inte längre välja vem jag vill berätta det för utan det syns. Jag blir generad över folks blickar på ICA eller kundernas avvaktande frågor. Det är något väldigt ovant att bli så uttittad. Jag inser med detsamma hur bortskämd jag vanligtvis är att ta min kropp för givet, den funkar och gör oftast som jag vill. Jag är stolt över kulan som börjar framträda men allt är så ovant. En helt ny process har tagit vid.
Nu är jag mitt uppe i att berätta för varje kund eftersom det påverkar mina inbokningar tre månader framåt. Då är jag höggravid och hur tusan mår jag då? Detta med att vara gravid är helt bortom min kontroll. Kroppen tar överhand, alla hormoner som rusar genom mig. Jag försöker acceptera det vilket kan vara svårt i mitt företag när jag ständigt planerar och blickar framåt. Magen bara växer, sommaren har flugit fram och nu står jag här inför hösten. En tid som kan kännas långsam, då allt omkring än sakta förmultnar och blir grått och mörkt. Nu är min känsla något annat, jag vill stanna tiden. Vinterns isiga sol känns redan nära. Hur ska jag hinna förbereda mig för att bli mamma? Andas. Vill hinna landa i mossan och lyssna inåt. Livet därinne. Vem är du?
Julias fotspår 
Men grattis Julia! Så himla roligt. Det är inte lätt att sätta sej in i hur det kommer att bli, men då du har benet i famnen vet du vd du sk göra. Lucka till!
GillaGilla
Benet i famnen…..så fel det blev. Barnet naturligtvis.
GillaGilla
Tack Birgitta! Ja, det ska verkligen bli intressant att även se vem man själv blir i den nya mammarollen.
GillaGilla
Underbart Julia! Jag förstår din känsla. Lycka, rädsla och tusen känslor på en och samma gång. Du kommer att bli en underbar mor. Precis som du skrev, andas. Andas för två❤️😘
GillaGilla
Det är mitt livsmotto: en skräckblandad förtjusning är som livet självt tänker jag. Och ja, jag ska andas för två.
GillaGilla
Så himla underbart. Grattis. Njut av tiden tills den lilla visar sig och sin personlighet. Fundera lite när bebis är igång som mest så får du nog svaret om det är en liten morgonmänniska eller kvällsmänniska du får. Brukar stämma någorlunda. Den sista av mina tre kunde jag inte riktigt räkna ut för han gillade både att vara igång på morgonen och kvällen och oftast när mamman var stilla :D. Det är så spännande och kul att filosofera. Och ta dig tid med att vara förvirrad och bara i din bubbla för det är ju där man vill vara och därför så svårt att planera för annat. För så fint som du skriver så är ju den som växer där inne en person som man vill lära känna. Men som sagt ta dig tid att slappa och bara vara för tids nog får du lära känna den lilla personen som växer i dig. Hen lär nog visa vilken personlighet hen har när hen kommer ut :D. Och då lär du gå och kolla sängen om den lilla andas stup i kvarten :D.
Sköt om dig och vet att du är fantastiskt vacker för det är du verkligen.
Kram Katarina
GillaGilla
Hej Katarina! Vad fint du skriver till mig, tack! Än så länge är det inga tydliga sparkar men gäller också att stilla sig, ta sig tid att lyssna inåt. Spännande att tänka på det där med morgon eller kvällsperson. Om jag får välja (vilket jag så klart inte får) väljer jag morgonmänniska! Jag ska verkligen försöka lugna ner mig i höst. Har varit mycket nu senaste och vill inte stressa med tanke på både mig och barnets hälsa. Men nu måste jag få fråga, vilken Katarina är du? =)
GillaGilla