Under Hennings levnadstid på 2,5 månad har vi hunnit få besök av familjen Ganters i tre omgångar. Från Stockholm, Karlstad och Falun har de kommit. Farmor och farfar när du bara var två veckor. Faster Anna, Linda och Eva med kusinerna Junie, Vidar, Moses och Jakob. Genom Henning har även jag fått en till familj! Det känns så stort och så lyxigt. Jag har tyckt om Davids familj från första stund men i och med Henning är vi för alltid sammanflätade, blodsband binder oss samman. Henning Ganters, det är på riktigt, kött och blod, hjärta och smärta. Dramatiskt är detta liv.

Tanken svindlar, er kärlek och omsorg till Henning som är mitt och Davids barn. Att han ska få växa upp med två släkten som älskar och bryr sig om. Henning har redan åtta kusiner och fler lär det bli. Vilken rikedom! Jag är så glad och tacksam över detta. Att jag tycker om Davids familj. Motsatsen är förstås katastrof och väldigt påfrestande. Att det känns naturligt att dela med varandra är så avslappnande. Det är som det skall. Att kliva in i familjen Ganters samhället är en känsloresa. Efter en vecka i Sälen med magsjuka och andra prövningar förra året förstod jag att den här familjen kommer bestå i mitt liv. Vi finns här för varandra, även i det svåra. Jag är redan en del av dem. En slags samhörighet som så klart förstärker mitt och Davids band. Tack David! Du och Henning har gett mig en till familj. Det är storslaget! Ville bara säga det.