Plötsligt en dag inser getterna att gräset är grönare på andra sidan. De hoppar rakt upp i luften, över gärdsgården eller varför inte in i den? Det går att ta sig igenom på många olika sätt. Med huvudet före eller varför inte blunda, ta sats och låta slanorna flyga kors och tvärs? De som varit så hemkära och försiktiga när vi började släppa ut dem. Nu tar de för sig utav allt det goda solen lockar fram. Hur förklarar man för en get att det inte alltid är grönare på andra sidan? Att det finns lika mycket stenar, gräs, pinnar och snår inuti hagen? Jag vet inte. Jag vet bara att det spritter till även i mig så jag hoppar runt med dem för en stund. Kanske borde jag bli en get i mitt nästa liv.

Här har vi trion!

Morsan Diamanta med något längre horn, ett trasigt öra och ett rejält mått av pondus.

Tvillingsyster Gullspira som är ljusast och mest försiktig. Hon har mycket skägg och långa vågiga shorts på bakbenen.

Andra halvan Geta som är mörkast i färgen och tar för sig allra mest. Hon har ett litet pipskägg och älskar att bli kliad där under hakan.